15 giorni fantastici. Part of me is living the wrong life.
Io vorrei un piccolo ristorante familiare in Italia.
Every time I travel to Rome I feel at home and every time I leave I feel I am leaving something behind.
One might wonder what's stopping me from following my heart. I wonder. Am I being a coward?
Un forno a legna. Una cantina piena. Il mare davanti è il profumo di basilica. Non si può seguire un sogno? Sogni e fantasie sono per bambini. There are no guarantees in life. Lascio questo bel sognio nel mio cuore...per oggi. Never say never.
Hope is beautiful. Hope is strong. In dreams we find hope. Hope is what keeps us from walking in our sleep.
Vi har under 24 timmar blivit en 3-barnfamilj.
Hade förberett mig mentalt på ett tufft dygn, och det har det varit, men bara för att vår egen 7-åring är så obstinat. Den lille kusinen har däremot mest rultat fram i sin egna lilla värld. Det faktum att man kan gosa in sig i hans runda goa kinder har i allra högsta grad höjt mysighetsfaktorn. Sen är det en annan historia att jag och min man inatt brottades med en liten kerub. Men vad gör väl det när man vaknar bredvid en liten knubbis, iklädd endast en blöja, som tröttsamt gosar in sig i ens famn.
Idag har det dock blivit dags att återlämna bebisen till dess rättmätiga ägare. I min mans hjärta har lånebebisen väckt känslor och funderingar. I mitt erkänner jag lyckan att ha möjligheten att låna en bebis!
Nu dök hon upp igen! En av de få kvinnor, a special specimen, som får en stjärna i himlen.
När ingen annan i hela uppsala, ville ta sig lite tid och hjälpa en envis kvinna med hennes cykelkedja på ett däck som inte ville sitta på plats, kom hon till min undsättning! Hon hoppade ur sin stora blå volvo och drog fram sina verktyg. Fina nymålade naglar hade hon också!
Vilken kvinna! Jag kanske blev en liten smula kär☆
Det finns en plats i himlen för kvinnor som hjälper andra kvinnor☆
